Lärpengar

Joakim von Anka älskade alla pengar i sitt bankvalv. När han inte badade i dem putsade, räknade och staplade han dem. Men det mynt han tyckte bäst om var det allra första han hade tjänat, hans ”Number One Dime” som tronade på en piedestal och var täckt med glas för att ingen annan skulle kunna röra vid det. Enligt legenden hade farbror Joakim tjänat det som ung skoputsare.

Det är något visst med känslan av att tjäna sina första pengar. Inte få eller vinna utan ärligt förtjäna dem genom eget arbete. Även om de flesta av oss inte glasat in det första lönekuvertet kommer vi ihåg det där sommarjobbet när vi för första gången tjänade egna pengar.

Att kunna försörja sig själv handlar ju också om att bli vuxen. Visst får vi ”vuxenpoäng” när vi lagar vår första måltid, tar körkort eller flyttar hemifrån och skaffar den första hemförsäkringen, men det mesta med att ta hand om sitt eget liv bygger ju på pengar, att tjäna lika mycket som vi behöver. Först då står vi på egna ben.

För de flesta inträffar inte det förrän vi fått vår första heltidsanställning. Det är rätt få ungdomar som blir mångmiljonärer på nätpoker i pojkrummet eller startar ett eget mjukvarubolag i garaget, men någon gång tar vi alla det första steget mot oberoende.

För en del är det steget att sälja delikatesser och tjäna extra pengar till ett träningsläger eller en skolresa. Det kan tyckas som ett litet steg eftersom det är ett grupparbete utan fasta arbetstider, men det är ändå ett ansvarsfullt försäljningsarbete där man måste bemöta kunderna på rätt sätt och hålla ordning på beställningar och pengar. Det kan mycket väl bli början på en framgångsrik karriär inom försäljning eller kundservice.

Vem vet, någon kanske kommer att tänka tillbaka på samarbetet med DelikatessKungen lika ömt som farbror Joakim tänkte på sitt skoputsarjobb. Med en väsentlig skillnad – detta är inte en tecknad serie utan ett verkligt jobb med riktiga pengar.