Salami – för rättvisans skull

Svensk skola ska enligt Skollagen vara avgiftsfri, oavsett om skolan är statlig, kommunal eller fristående. Undervisningen ska vara gratis och alla elever ska ha samma rätt att ta del av skolans verksamhet. Men i Rädda Barnens undersökning Ung röst 2014 där 25 000 barn i årskurserna 6, 8 och första året på gymnasiet fick svara på frågor, uppgav 43 procent att de åtminstone någon gång uppmanats att ta med sig pengar till skolan. Detta leder tyvärr per automatik till att en del elever tvingas avstå från skolaktiviteter eftersom föräldrarna inte har råd. Oftast gäller kostnaden matsäck till en utflykt, men det kan också handla om entréavgifter eller åkband på nöjesfält. Detta framgår av anmälningar till Skolinspektionen, som är den myndighet som kontrollerar avgiftsfriheten.

Nu finns det visserligen undantag. Enligt Skollagen kan eleverna och deras föräldrar uppmanas att bistå med pengar för att täcka ”obetydliga kostnader” till museientréer och liknande vid enstaka tillfällen. Men vad är enstaka, och vad är obetydligt? I en undersökning gjord av barnhjälpsorganisationen Majblommans sa 17 procent av föräldrarna att gränsen går vid 20 kronor, 41 procent vid 50 kronor och 36 procent menade att en obetydlig kostnad är 100 kronor. I slutändan är ”obetydligt” inte alls obetydligt eftersom det visat sig att föräldrarna sammantaget bidrar med 350 miljoner kronor om året.

Självklart uppfattar en ekonomiskt välmående familj med ett barn och två heltidsarbetande föräldrar ”obetydlig kostnad” annorlunda än en ensamstående, sjukskriven flerbarnsmamma som håller på att drunkna inför hotet av skolutflykter, presenter till lärarna, skolbaler och andra kostnader som har en tendens att klumpa ihop sig vid vissa tider på året. Det finns föräldrar för vilka det är en tuff lyx att skicka med sitt barn en frukt till skolutflykten, än svårare att hosta upp några tusen till klassresan.

Återstår att skramla ihop pengar klassvis. Detta sker exempelvis genom att baka kaffebröd till julmarknader. Men vilka mer än föräldrarna själva kommer till dessa tillställningar? I praktiken är det föräldrarna som köper bröd som bakats med ingredienser de redan betalat. Lite som om föräldrarna skulle köpa tillbaka sina egna tjugolappar för trettio kronor styck.

Då är det bättre att sälja något som går att avsätta även till andra än de närmast sörjande, som exempelvis Delikatesskungens produkter. Så detta är kanske inte bara roligt och lärorikt utan i förlängningen också en solidaritetshandling med den ensamstående, sjukskrivna föräldern som nästan slår knut på sig själv för att få kronor och ören att räcka till.